Del 8 Jag smakar gott

Fjärde veckan blev lite förändrad då den sista gruppen åkte upp till bergen på söndagen istället för måndagen, då ledarna skulle på två dagars kurs i slutet av veckan.

Så min grupp åkte ut som vanligt i parken, vi hade Alex som körde och bilen som heter 70. Kan tillägga att 70 mådde inte så bra under de veckorna jag var i Karongwe och när jag menar inte mådde bra som att inte kan starta om man inte står i en backe eller puttar igång den.

Så Alex att han inte skulle stänga av 70 någon gång under morgon turen. Så vi åkte runt i reservatet för att leta efter gepardbröderna.

Noshörnings unge

När vi var vid en av floderna så krossade vi den och såg noshörningar. Stannade för att ta data på dem och av ren reflex så stängde Alex av, ingen reagerade på det utan var så fokuserade på noshörningarna.

När vi skulle åka iväg så startar bilen inte och Alex får kalla på Helen så de kan komma och rädda oss, då vi inte kan gå ur bilen och putta igång den.

Under tiden Helen är på väg till oss kommer noshörningarna närmare och alla i bilen som satt ut blev nervösa och lite små skraja medan jag bara älskade att de kom närmare så man kunde få bättre bilder.

Helen kom och vi fick igång bilen. Men Alex stäng av den fler gånger under dagen och vi fick putta igång den ett ex antal gånger. Kul hade vi den dagen och såg mycket djur.

 

Åkte några gånger till ECO-traning, där de tränar för att bli gudier, för att spela volleyboll. Inte för att jag är bra, men tycker det är väldigt kul även om jag är dålig. Dock så ägde mina serva och jag skaffade flera poäng till laget genom dem.

 

Eftermiddagen åkte vi till ett ställe som heter Daktari, där tar de emot skadade djur, vilda djur som blivit tama, hade även skola där de tog emot nya elever varje vecka för att lära om djuren och hur viktigt det var att bevara dem.

Fick gå runt och se hur de hade, vi skulle få hälsa på surikaterna närde skulle få komma ut och rastas. De sa till oss innan de släppte dem att om vi skulle gå fram till Alice kunde hon bita en, men kom hon till en så var det ingen fara. Casper gjorde aldrig något och tyckte om att gosa.

När de släppte Casper hände inget, men när de släppt Alice var det första hon gjorde var att springa fram till mig och bita mig i armen.

Jag och Casper

(Dålig skärpa, då kameran låg på manule fokus)

Underbara Casper

Hon hade tydligen aldrig gjort det förut och de tog ut henne.

 

Tisdagen åkte vi in till en skola och hjälpte barn med att stava på engelska och lära om dem om djur. Dessa barn är otroligt roliga, goa snälla, ja allt.

Onsdagen så var min grupp med Alex och jag satt inne i bilen och vi hörde på radion att en ingala hade jagat upp en ingewe i ett träd. Vi sa till de andra att något rikitgit coolt hade hänt och hoppades vi kunde åka dit för att kunna se det. Dock fick vi vänta över en timme innan vi fick se den då det var många turistbilar som vill åka och eftersom de har företrädde var vi tvungna att vänta. Men det var värt all mödan då vi fick sen lejonhonan Mwene ligga nedanför trädet och vakta leoparden.

Leopard uppjagad

(Bild är bland de smästa jag tog där nere)

Mwene som gottar sig

Trosdagen så var min grupp på kvällen med Andreas när vi åkte på väg tillbaka till Basen så såg han en sorts myror och han ville visa hur de lät, men klantig som jag var gick jag av på fel sidan och ställde mig rätt på dem och det började klättra upp på mig och bita mig. Det kändes som om myrorna bete mig flera gånger om efteråt, inte populärt och tydligen smakar jag gott enligt djuren. Sen var det fest på basen och då kom ECO-traning upp till oss och bland dem fanns en svensk tjej, men vi kunde inte prata svenska ut föll in på engelska näst intill hela tiden förutom när vi inte kunde ett ord på engelska.

Del 7 Krugerparken

Vi kom tillbaka till reservatet på fredagen och på kvällen var det fest på Safari Club, rolig, trevlig kväll som slutade bra. Jag var otroligt trött efter bergen då jag knappt sovit något. Det värsta var att några i gruppen snarkade så högt och somnade för mig och de gjorde så jag inte kunde sova något den natten heller.

Var som en zombie när alla vaknade på lördagen då vi skulle åka till Krugerparken för att se hur den parken är och hur djuren beter sig i ett större reservat.

Brittany blev som en storasyster för mig och såg hur trött jag var och sa att jag kunde sova i hennes knä då vi hade fyrsättet och vi vara bara tre som satte där.

De kunde inte förstå hur jag kunde ligga som jag gjorde och de refererade ” Ida sover som en leopard”, jag kunde sova på hur konstiga sätt och ställen, precis som en leopard.

Jag, Brittany och Andreas satt längst bak i Quantum, Andreas såg något, så ropade till Alex som körde ”Alex stop it is rhinos on the left side”, men det visade sig var vårtsvin, så vi började kalla vårtsvinen för ”mini rhinos”. Dock så var det extremt stora vårtsvin.

Såg även en av de tygnsta fåglarna som kan flyga som finns i Afrika. Alex blev helt tokig när han sågen och gasade fram till den för att visa oss en ground hornbill.

Ground Hornbill

Såg väldigt stor kuduhanar som betade, Andreas berättade att de flesta djuren är större än de är i Karongwe pga att de blir fortfarare tagna i Karongwe än i Kruger pga arealen.

 

Kudu

Vi letade även efter lejon och det tog sin tid, då vi fick olika beskrivningar hela tiden vart de var, till slut så var det en snäll man som vi mötte och när Alex frågade så svarade mannen att han skulle visas oss vart dem, när vi fann dem låg de. Räknade upp att det var 7-8 unglejon som låg och vilade under ett träd.

Hur många lejon ser du?

När vi fått nys om något annat så skulle vi åka dit, men Alex såg något och det var en hel hjord av elefanter som kom störtande mot vattenhållet för att dricka. Det var en av elefanterna som blev så glad när han fick bada att skrek av lycka (när elefanter pratar så brummar det då det pratar på infraljud nivå)

Elefanten som älskar att bada

Åkte och åt och vilade mitt på dagen då djuren är minst aktiva, så vi gjorde som djuren och slappnade av i skuggan och i poolen.

Jag är mästaren i min expeditions grupp på att brotta ner någon från ens axlar. Mitt tema i Kruger var jag och Simon.

 

Eftermiddagen åkte vi runt, men fann inget speciellt. Vi hittade två noshörningar (riktiga) som låg och vilade en bit in. När vi skulle åka åt det hållet och kommit nästan halvvägs ser (åter igen) Alex det vi alla ville se, en leopard ligga i ett träd precis vid vägen.

Två trötta noshörningar

Ett väldigt ovanligt ställe och ligga på för att vara en leopard, men hon trivdes väldigt och brydde sig inte om trafiken, eller alla bilar som flockades runt henne.

Helt otroligt att hon var så ro full.

Underbar vacker är hon!

När vi väl alla var nöjda så gick det i 180 mot utgången då porten stänger 18:00. Det var en helt underbara solnedgång, men den hann vi inte stanna för då det var nästan stängningsdags. Vi stanna för att släppa över buffel och hyenor, sen bara det av mot grinden.

Försökte fånga solen på bild när Alex körde mot grinden.

När vi kom till grinden var hon 18:05, men som vanligt lyckades Alex snacka sig ur situationen ochvi fick komma ut.

Sov hela vägen hem från Kruger och fick äntligen en god natts sömn.

 

Del 6 Bergsveckan

Söndagen av tredje veckan inleddes med alla att åka till hyenorna, där vi såg hur ungarna lekt med varandra i soluppgången. Efter det åkte den bilen jag var med och letade efter Ketsweri, Beht som körde får gå ur och in bushen för att se om de kan få en skymt av djuren. Hon fick syn på Ketsweri som låg och vilade, försökte visa oss, men förgäves.

Efter Ketsweri skulle vi leta Zero, men istället för att finna Zero så fann vi elefanterna och spenderade hos dem i 20 minuter. Under den tiden la sig en av elefantungarna ner och vilade sig.

 

En del av hjorden

Flippy

 

Sen hörde vi hur Emma (körde den andra bilen) ropade på hjälp att hon hade kört fast i .

Åkte dit och hjälpe dem då de inte kunde gå ur och putta på då Zero fanns i närheten och elefanterna.

 

Emma kört fast i flodbädden

Måndagen åkte min grupp till bergen för att studera de däggdjur, fåglar och reptiler som levde i bergsområdena.

Innan vi åkte upp så stannade vi staden, där passade jag på att köpa regnjacka, då jag hade glömt min hemma.

Första dagen uppe gick vi igenom vad vi skulle göra, hur vi skulle göra och vilka uppgifter vi skulle ha vilken dag.

Vi fokuserade mest på att fånga små djuren, så som zebra mus, skogsmus och skog argbigga (forest shrew) för att ta uppgifter om dem. De uppgifter vi tog var hur långa kroppen, svansen, helheten, foten, trampdynan, örat, vilket kön och om vi fångat de tidigare. När vi hade skrivit ner allt så släpptes de fria igen.

Kaggie med en av mössen

De beten vi använde var jordnötsmör som var väldigt populärt, fick använda det i små mängder då de kunde dö av för stora doser då de inte är vana vid den sortens föda. Min grupp fortsatte och ha tur och vi gångade hela 52 individer på fyra dagar + att en hona födde fem ungar i en av burarna. Med det antalet slog vi rekord och det står än idag då de inte tar mer data på däggdjuren från med januari 2011.

Under de här dagarna var vi även runt om och en dag badade vi i en flod och där fanns ett rep som man svingade sig ut i. Jag var super skraj då jag är lite höjdrädd, men lyckades svinga från den högsta punkten till slut.

Repsving

Var vid rock horse, där det är en sten som ser ut som en häst, kollade på utsikterna och sista dagen så vandrade vi i bergen och det tog ca 4 timmar, först då insåg hur dålig min kondition blivit, men tog mig runt, även om jag trillade ett antal gånger.

I början av vandringen så gick jag över en orm utan att se den. De som gick bakom ropade att det var en orm och jag trodde bara det var en pinne. Vi kunde inte identifiera vilken sort det var så jag fick ta kort på orm som vi kunde analysera när vi kom tillbaka till reservatet.

Okänd sort (ormen jag klev över)

Brittany

Min grupp var den ända som följföljde vandringen då de andra hade dåligt väder hela veckan, medans vi hade strålande solsken hela tiden.

Det enda nackdelen med bergen var att det var så dåliga sängar som gjorde att jag inte kunde sova bra och att åskan var nära gav mig en fruktansvärd huvudvärk.

Det bästa med bergen att det var så god mat! Matvraket Ida var i farten såklart, åt mest av alla, åt till och med mer än killarna. 

Del 5 Hesmkt och en Swedish busbaby

Fredagen var vi ute som vanligt och letade efter djuren. Dock så blev eftermiddags tur fram flyttade pga att vi skulle iväg på kvällen, då vi skulle äta ute och gå till på en club.

Även gruppen från Drakenbergen kom hem lagom att göra sig i ordning och kunna åka med hela gruppen till Safari club.

 

Här åt vi åter igen en väldigt god mat, min favorit rätt blev Safari club sandwich som bestod av bröd, kyckling, grönsaker, bacon och majonnäs.

När alla hade ätit färdigt så gjorde Safari club om sin restaurang till en club, med dansgolv, baren fanns redan innan.

Vi dansade mycket och länge. Vi missade ingen musik som spelades här hemma i Sverige, men det som gjorde mig paff var att det spelade svenska artister och en av låtarna var på svenska! Det gjorde mig helt salig,

 

Första gruppen åkte hem vid elva tiden då alla inte fick plats i Quantum. Jag åket med den sena bilen, men i efterhand hade jag önskat att jag hade åkte med den första.

När vi hade kommit halvvägs till reservatet, så ropar Beht att det är en trafikolycka farmför oss och ju närmare hon körde, desto mer skrämde lät hon.

Det var en personbil som hade krockat med en elefant som hade rymt från ett av reservaten i närheten av vårt reservat.

När Beht stannade så blev helt förskräckt då hon såg att elefanten fortfarande levde. De flesta av oss hade stället oss upp för att se vad som hade hänt och såg att den unga elefanten försökte ställa sig upp och ta sig därifrån, men klara det inte då den hade brutit tre av dens ben i smällen av bilden.

Jag var den ända som kollade hur bilden såg ut och det var som den hade kört in i en väg, bilfronten var inne i förarsättet och passagerarsättet. Båda personerna dog, men värts var det att se att elefanten fortfarande levde, medans personerna dog direkt.

Det var så jobbigt att se elefanten och veta att det inte finns något vi kan göra för att hjälpa den. Man kände sig helt maktlös i allt. Alla som såg detta började gråta, fanns ingen tröst någonstans.

 

Mr M (ej den elefant som blev på körd)

Nästa dag så samlades vi och pratade om vad vi hade sett under natten. Fick förklarning att det är precis som när vi krockar med älgar, att detta händer oftare än man tror och det är oftast som utgång när man krockar med en elefant. De hade även skjutit elefanten på plats för att den skulle slippa lida mer. Andrew som är ansvaring för forskningen som pågår i reservatet berättade att det hade rymt sex elefanter dagen innan och innan kvällen hade skjutit tre av sex. Den fjärde var oturligt den som bilen krockade med.

 

Vi hade hyrt två bilar och hade bestämt oss för att åka iväg för att se oss om, så vi gjorde det vi hade bestämt även om det var jobbigt, tungt från kvällen.

Åkte till ett ställe i bergen, där vi vandrare bl a till ett vattenfall, dock så kom det inte så mycket vatten då regnperioden. Grillade, badade och hade allmänt kul.

Fick iaf många roliga skratt då vi såg ett par som poserade för kameran så de kunde ta snygga kort på varandra. Vi skrattade, härmade allt möjligt. Fick även se upp för en familj spelade rugby och när de sprakade så råka bollen flyga några gånger mot och nästan på oss.

 

När vi skulle åka hem så stannade vi vid ett ställa för att äta. Satt innerst och bredvid mig hade jag Koen (uttalas Kuon) som var ledare och kom från Hollande. Vid ett tillfälle så gjorde jag tydligen något och han kallade mig ”crazy Swedish bushbaby” och efter det blev mitt smeknamn Swedish bushbaby.

 

Bushbaby

Del 3: Första veckan

När jag vaknade på nästa morgon var det söndag och nu började träningsveckan. På förmiddagen så hade vi förläsningar om GVI (Global Vision International), vad det stod för, vad de gjorde i detta reservat osv. Började även förläsningar om de olika djur som var de fokuserade mest på.

På eftermiddagen fick vi för första gången åka ut i reservatet för att se och hitta djuren. Hade min kamera med mig och tog kort på allt, vi letade framför allt efter Zero som är lejonhanen. Vi hittade honom sovandes, när vi skulle starta motorn igen så reagerade han med att bara titta upp och lade sig på rygg.

 

Nästa dag var delades vi upp i två grupper så ena gruppen gick i reservatet på föreläsningar och den gruppen jag var med gick på HLR (hjärt- och lungräddning) och ABC.

Andra dagen bestod av en morgonpromenad så vi gick ut klockan 05:00 för att kolla på olika spår och spillningar. På eftermiddagen åkte min grupp ut, vi letade efter gepardbröderna Djuma och Jabu. För att hitta den så fick träna på att använda utrustningen som vi senare skulle avlägga prov för att kunna använda den själva sen.

När vi fann bröderna så var Jabu (som har halsband) skada i ena tassen och haltade fram.

 

Onsdagen fick vi gå ut och gå i reservatet igen (med ledare som hade ett gevär med sig) för att leta efter fåglar, leta reda på vilken art det var, lära känna igen deras ljud. Kollade även efter skorpioner, varken jag eller Dallas (är från Texas USA) gillade inte att leta efter dem då man även kunde hitta ormar.

Eftermiddagen så fick vi åka till den norra delen av reservatet som var specifik inhägnad för bufflarna. Vi skulle få en föreläsning om dem och även få se dem. Att de fick gå separat från de andra stora djuren berodde på att de aldrig hade sett ett lejon (som är det största hotet från rovdjur) och visst inte hur de skulle försvara sig.

Dagen efteråt så åkte vi på föreläsning om ormar, vad vi ska göra om vi skulle bli ormbiten, vad vi inte skulle göra osv. Jag kände mig inte så stor, men hade redan hört allt som det sades på föreläsningen från när jag hade gått på Sötåsen.

Efter det åkte vi vidare till en restaurang/club som heter Safari Club, deras mat var så god att man bara ville ha mer.

Fredagen var den stora provdagen. Brukar inte vara nervös inför prov, men det var något fruktansvärt, när jag hade det först skriftliga provet i handen så kom paniken. All min mod försvann och jag kände mig så dålig. Till slut gick det bättre som tur var. När vi gjorde test med utrustningen som användes fick jag högst poäng!

När Andreas stannade för att kolla då han inte visste vart de var, då Alex hade gömt dem, så hade jag prickat rätt. Han kom med ett stort leende tillbaka, då han gömde halsbandet lite bättre och sa ”Absolut perfect”.

När provdagen var över hade alla klart sig och på kvällen berättade Helen (som är base manager) vilka grupper vi hamnade i. Min grupps grupp namn var Grupp B och bestod av Brittany (USA), Lindasy (USA), Louis (Holland) och Thijs (Holland och Louis son)

På efter middagen så gick vi ut i reservatet på liknade skatt jakt då vi fick en karta, ledtrådar som vi skulle hitta olika platser på kartan för att kunna gå i mål.

Det visade sig att vi skulle campa ut i reservatet, så vi var tvungna att sitta vakt en timme var två och två. Jag satt med Lindasy och vi fick den fina tiden mellan 2-3 och skulle gå upp sen vid 5 på morgonen dagen efteråt.

Del 2 Ankomst

Landade på morgonen i Johannesburgs flygplats som inte är lika stor som Frankfurts, men större än Arlandas flygplasts. Gick för att hämta mitt bagage, som tur kom väldigt snabbt in och så kunde jag börja leta mig utåt. Frågade några av personalen var jag skulle gå, då jag hade ett namn på pappret och de gav bra beskrivning vart jag skulle gå för att hitta. När jag kom såg jag att det stod några personer som höll en lapp där det stod GVI och en lättnade inföll sig för mig då jag hade klart mig själv hela vägen ner.

När alla var samlade som skulle vara med under expeditionen så delade GVI personalen in alla deltagare i två grupper. Ena gruppen var på 12 personer och de skulle åka till Venetia Limpopo Nature Reserve som deras första reservat. Jag blev indelad i den stora gruppen på 15 personer (kunde ta emot 18 totalt) och vi åkte till Karongwe Private Game Reserve där jag skulle spendera mina första fem veckor av tio.

När vi delades in upptäckte jag att det inte var någon annan svensk i den andra gruppen och inte heller någon mer i min grupp, de känslor jag fick var både roligt, skönt och skrämmande. Eftersom jag var den enda svenska person så var där var jag tvungen att prata engelska hela tiden och det var det bästa som kunde hända mig.

 

Precis innan jag kommer till gruppen Jen står och håller upp skylten.

Bildkälla

 

När vi gick ut mot bilarna så berättade Jen, en av ledarna, att vi var tvungna att åka i två olika bilar då vi var så många och bussen bara tog 13 personer och den andra ledaren, Alex, skulle åka med den. Jag fick turen att åka i personbil som tog sex personer med air kondition i hela bilen, hade även tur att bilen fick köra fotare än bussen, men resan från Johannesburg varade ca sex timmar innan vi anlände till Karongwe. När jag kom ur bilen var jag något stel, då hade jag suttit ner i ca 26 timmar sen jag lämnade Karlsborg.

Eftersom vi var snabbare och kom först så fick vi välja sängar först, jag och de personer som åkte med personbilen vald sängarna inne i ena hörnet, jag tog den understa sägen (det var våningssängar) då jag hade ett lite myggnät med mig. När vi valt sängar såg vi oss omkring, det var så otroligt fint och jag trivdes direkt. I papperna vi fått hem så stod det att det var väldigt enkla boende former, så jag hade inte så höga tankar om stället, när vi kollade hur det såg ut så överträffade de alla mina förväntningar.

 

Den enda nackdelen med det hela var att det inte fanns varmvatten i den ena duschen annars behövdes inget mer än vad vi redan hade.

 

När alla hade anlänt och fått ordning på sina saker så samlades vi runt en lägereld och presenterade oss för varandra, vi var mellan åldrarna från 19- blivande 56 åring som fyllde år andra veckan av expeditionen.

Både ledare och volontärer kom från olika delar i världen, man lärde sig något nytt om alla länderna.

Det hela kändes bra när jag satt där, väldigt blyg och osäker, men tryggheten fanns där.

Den natten sov jag inte bra då det var väldigt varmt ca 26 ˚, när man lämnade Sverige så var man van vid ca 15 ˚ på kvällen.

När jag somnade längtade jag till nästa dag så allt kunde börja.

 

Del 1: Avresa

Fredagen 1 oktober vaknade jag klockan 09:00 på morgonen, hade inte sovit speciellt bra under natten. På något konstigt sätt blir jag bara nervös när jag sover då mitt undermedvetna får mer utrymme än när jag är vaken.

Gick ner åt frukost, gjorde mig i ordning och kollade igenom allt en gång till så jag hade allt jag behövde med mig ner. Speciellt att jag hade dubbletter på alla papper utifall någon skulle försvinna, bli förstörd eller dylik.

 

Vid 11–12-tiden satt sig mamma, pappa och jag i bilen på väg upp mot Arlanda. När vi kommit en bit kom jag på att min regnjacka var den andra bilen, men vi sa att om jag behövde en regnjacka så får jag köpa en där nere.

Vid stanna till på en vägkrog för att äta mat (min sista svenska mat på 10 veckor) och jag tog entrecote med bearnaisesås.

 

Vi var uppe vid Arlanda runt 16:30-17:00 och mitt första flyg skulle lyfta 19:15. Vi gick för att fixa växelpengar så jag kunde ha när jag åkte med Lufthansa ner och Swiss när jag flög hem.

Letade sedan reda på vart jag skulle checka in mitt bagage, när det var klart så gick vi till ett café/restaurang för att låta tiden gå och så länge mina föräldrar kunde vara kvar med mig.

 

När de var tvungna att gå och låta mig klara mig själv blev jag tårögd för nu visst jag att jag lämnade familjens och Sveriges trygghet. Var inte nervös överhuvudtaget när jag lämnade mina föräldrar.

Väl innan jag kunde gå på flyget gick jag runt lite kollade i taxfree, men hittade direkt inget förutom mitt lilla block och en penna.

 

På första planet satt jag mitt i en skolklass från Tyskland och de prata högljutt och alla skulle prata med alla. Det tog mindre än två timmar att flyga från Arlanda till Frankfurt.

Det var här de första problemen kom för mig och det gjorde mig något oerhört nervös. Detta var första tillfället jag var tvungen att kommunicera på min egen hand och den första flygvärdinnan jag frågade om hjälpt för att hitta var så elak och sa hela tiden att on inte förstod vad jag menade.

Med det tryckte hon mig i botten och jag började få panik för jag hittade inte. Så gick ut och en helt underbar flygvärdinna hjälpte mig och förklarade så bra vart jag skulle gå och för att hitta rätt.

 

När jag väl kom in och skulle passera kontrollen så blev jag stoppade för de ville se på en sak i min ryggsäck. Ännu mera panik! Ville inte missa planet och jag hade mindre än 20 minuter kvar innan planet skulle lyfta. De kollade på den lilla kameran jag hade med mig, han som kollade på kameran sa att jag skulle hinna och att jag hade gott om tid.

 

Han hade rätt när det var en kvart kvar så satt jag på flyget, helt slut efter mindre en timmes strul. Väl på planet släppte nervositeten igen och jag infann mitt lugn.

Somnade rätt fort och det var välbehövligt både mentalt och för mina ögons skull då det hade runnit en hel del tårar pga en enda flygvärdinna och Frankfurts enorma flygplats.

 

Som titeln lyder så ska jag börja med boxning och det börjar redan morgon. Så ytligare ett steg i rätt riktning och növändigt efter denna helgs ätande av kakor, tårtor och bakelser.
Innan jag insåg vart jag  var på väg med mitt ätande så åt jag mycket sötsaker och drack massa dricka. I slutet rörde jag inte så mycket på mig heller och det resulterade i att jag gick upp en hel del i vikt.
Jag är inte så lång utan är ca 166 cm och legat runt 60 kg under ett antal år tills i sensommaren/ höstas. Det blev inte bättre av att jag gick upp i Afrika där alla gick ner, medans jag gick upp. Så när jag kom i december så tog jag verkligen tag i mitt liv och slutade dricka läsk, åt inga sötsaker eller kakor. Det resulterade i att jag gick ner 2 kg på en vecka.
Dock har jag nu gått upp igen då jag fick en dåligvana helg och efter det har jag även börjat träna och nu står även boxning på schemat.
Så från och med nu måndagar framåt ska jag träna boxning, ut och gå varje dag, rida onsdagar och antaligen gå på zumba torsdagar. Så nu är jag verkligen igång.
Dessutom är detta sista lördagen med att äta sötsaker och kakor. Om jag ska dricka läsk så ska jag hålla mig till lördagar och max 2 glas.

Någon mer som känner att den vill ta tag med sitt liv?

Your friend Ida